God morgon. Ikväll kommer min bror hit från djupaste Småland!

 

Pappa är på gymmet, mamma på jobbet och jag poppar synthpop på högsta volym. Snart ska jag ta mig en kopp kaffe, skrida i tjocksockarna och landa i soffan med en bra bok. Dagen växer utanför fönstret, det blir ljusare och ljusare ute. Och det är vitt, det är ett alldeles vitt landskap.

 

Jag hittade bilden ovan i en mapp med bilder som har framkallats. Det är Morris som jag fotade under en julafton hos min moster. Han är så lätt att fota och en väldigt speciell katt. Han älskar att sitta i påsar. Fast det verkar katter i regel älska att göra. Det är ett under att jag inte råkade packa ner Wilma i min resväska igår.

 

Det är ett år sedan Svante fick sista vilan, och eftersom jag sällan är i föräldrahemmet så har jag inte hunnit vänja mig med att det inte finns en stor och tjock, gul kisse som piper snarare än jamar. Han var en underbar personlighet, men det var inte rättvist att tvinga honom att leva för att vi skulle få behålla honom. Han blev ändå gammal, hans kropp orkade inte mer. Han gör Emil och Celestine sällskap bortom regnbågsbron.

 

Nej, men om jag skulle göra den där koppen kaffe? Jag fryser ju ihjäl, jag måste ha någonting varmt i mig.