Vilken natt det har varit. Jag sov inte en blund fram till klockan 06.00 ungefär. Jag är en fabrik av mediciner så det är säkert någon medicin som ställer till det med sömnen. Kanske för att jag äter mindre Seroquel, kanske är det den nya biverkningsmedicinen. Hur som helst så vad det krig i natt. Jag tänkte att det skulle bli så mysigt att lägga mig, nyduschad i en nybäddad säng. Men min tunga lät mig aldrig slappna av.

 

Man skulle ju tro att jag skulle vara en zombie idag, men det är tvärt om. Jag känner mig pigg för första gången på evigheter.

 

Jag lyssnar på Birthday Massacre och drömmer mig bort i deras texter. Det är som mörka berättelser för barn. Albumet Hide and Seek går varv på varv.

 

Jag är rädd att jag måste sluta med all neuroleptika, den medicinen som de säger att jag inte kan vara utan. Samtidigt vore det befriande. Vem är Sara utan mediciner? Det vore spännande att ta reda på det.