En halvt värdelös dag. Jag har sovit större delen av dagen, men tillslut tog jag mig iväg ut på en promenad. Den ledde till ÅC, så jag köpte gott till mig och Mary. Sushi och sallad blir det till middag med rootbeer till.

 

Jag skulle vilja börja om, med en ny dag. Men det är ett bra tag kvar så då får jag göra det bästa av resten av dagen.

 

Det är första april, men sedan 2008 har jag avskytt den dagen. Det är dagen då Johanna tog livet av sig på avdelningen. Jag minns att jag vaknade av att min rumskamrat Carro låg och grät i telefonen, sa att Johanna tagit livet av sig. Jag förstod inte riktigt. Jag rusade in i en panik, jag kunde inte vara kvar på avdelningen. Utanför dörren till Johannas rum satt ett vak - hennes kropp var kvar där trots att det var flera timmar sedan hon hängt sig i sina lakan. Jag sprang till Hera för att prata med andra som kände Johanna, jag fick ge "nyheten" gång på gång.

 

Det är så sorgligt, för döden har inte stannat där. Den har berövat oss Carro som jag delade rum med då, berövat oss Maria som var en nära vän till mig. Och fler.

 

Jag stod inte Johanna nära. Jag hade bara bott tillsammans med henne i tre månader på avdelningen. Det var på den tiden då jag var bostadslös. Jag minns att hon alltid borstade tänderna tidigt på kvällen, sa åt mig att inte läsa litteratur som kunde trigga mig och höll ett tydligt avstånd till alla andra, hon hade en otrolig integritet men trots att hon kämpade hårt så orkade hon inte leva längre.

 

Hon skrev dikter. Innan hon raderades från communityn sockerdricka så sparade jag några dikter. Här är en: