Puffen fnyste upp mig i morse och jag bad honom sluta. Han lyssnade inte. Det var bara att kliva upp.

 

Boendestödet var här en sväng och det fanns egentligen inte mycket att göra rent städmässigt, jag betalade räkningar och vi gick på promenad med Puffen.

 

Linn kom hit på lunchdejt tillsammans med hyndan Strimma och Puffen fick en ny kompis. Hon hade med sig mat och lagade den åt oss, bless her. Linn alltså, inte Strimma. Det blev en trevlig lunch med lite snack över kaffekoppen och på uteplatsen. Det var ett riktigt lyft!

 

Jag är som en otålig hemmafru, jag väntar hem Mary imorgon. Bara en natt till i den ensamma sängen. Sedan får vi ta det stund för stund med lite lösa planeringar för påsken. Jag har tackat ja till påsklunch på lördag med boendestödet och på söndag åker vi till Nordmaling en sväng.

 

Vi får se var humöret tar oss helt enkelt. Ibland är det inte svårare än så.