Permisen är slut, vi har bara suttit hemma och myst i soffan under helgen. Jag är irriterad över att jag missade Covenant och Asperger Synthdrome, hela Sunset Park, men det hade inte funkat helt enkelt. Jag hoppas på att få andra tillfällen till uteliv...

 

... för jag kan se en fram emot att leva livet, vara aktiv, skapa nya minnen utanför psykets väggar. Det är nyckeln, viljan. Även om jag inte känner mig så häftig just nu så finns det hopp.