Idag är mina tankar och min själ i Kiruna, där Maria ska begravas. Jag är fortfarande väldigt ledsen och lite arg också, samt frustrerad över att jag aldrig mer får krama henne eller prata med henne. Jag försöker nå henne men det blir en återvändsgränd. Hon är ju död. Jag försöker få in det i huvudet, Maria lever inte längre. Hon tog sitt liv, tillslut. Men hon var så full av liv!

 

Vi bör ha en nollvision när det gäller självmord. En läsare tipsade mig om sajten http://suiciderescue.se/, som jag känner att vi bör sprida för vinden och låta alla ta del av som suicidprevention. Det är ett stort samhällsproblem och statistiken på försök till självmord och fullbordade självmord är skrämmande.

 

Nu ska jag ta en stund, tända ett ljus och lyssna på musiken från minnesstunden. Än en gång, tack Anna.