Svante är sjuk. Han är inlagd på djursjukhus och får någon form av dropp. Hans levervärden var dåliga och vi vet inte riktigt vad som är fel med honom. Han är loj, orkar inte göra motstånd, ser tuffsig ut eftersom han inte orkar tvätta sig...

 

Jag avskyr detta. Jag blir sympatisjuk när någon av mina djur mår dåligt. Jag vet inte ens om han kommer överleva. Jag orkar inte mer död. Människa som djur. Det känns som att jag är smittförande.

 

Jag kallsvettas av ångest, jag ska nog lägga mig och vila ett tag. Det har varit en intensiv förmiddag då vi åkte till Vännäs med Svante, fick vänta och se stackaren bara ligga platt på bordet utan att ens försöka utforska området. Han hade ingen feber utan tvärt om, han var rätt så kall. Blek om nosen. Min lilla Svante...Inte så lite längre. tungviktare på 7+kg och 9 år gammal.

 

Snälla håll tummarna för att det ska gå bra för honom.

 

Jag ska försöka utöva mindfulness, för saken är ju den att jag faktiskt inte kan göra någonting. Att jag ångestsvettas kommer inte hjälpa Svante. Men det är svårt att inte tänka på det.