Jag är hemma nu och sjunker ner i soffan med ett glas cola och kör igång datorn. Jag är helt slut (vilket sällan är någon nyhet) och jag förbereder mig mentalt för att orka mig igenom det här nu.

 

Imorgon ska jag träffa min läkare och be honom stoppa galenskapen. Min egen och andras. Han måste helt enkelt gästspela i Marys vård. Om det inte går, så kommer jag personligen knacka på hos avdelningsläkaren och säga ett sanningens ord. Helgen var fint planerad, men överläkaren på avdelningen har antingen missat något eller är rent utsagt inte särskilt empatisk eller intelligent.

 

Jag känner mig tillräckligt stark för att ta mig an en läkare eller två - men sedan måste jag fokusera på mig själv och djuren. Hemmet. Mig. Jag.

 

Mamma var vänlig nog att skjutsa mig idag, vilket jag är väldigt tacksam över. Jag passade på att handla mat också. Nu har jag nästa allt för helgen, en av de mest heliga helgerna för mig. Jag ska gå och köpa värmeljus och gravljus imorgon, då har jag allt inför samhain. Jag firar högtiden på mitt eget lilla vis. Det är nu och midsommar som vår värld ligger närmast den andliga världen och inbjuder till att känna att de som gått vidare ändå finns någontans bortom våra sinnen.