... får man tänka att kvar finns det alltid en liten liten tårta.

 

Det har varit riktigt rörigt måendemässigt nu. Jag är jättetrött. Mary är jättedeprimerad, och mer ska jag inte säga om den saken, förutom att vi var hos hennes terapeut idag och sedan satt vi på akutpsyk. Nu har Mary fått en säng på avdelningen och jag hoppas att vi kan stoppa den här jojo-effekten med in- och utskrivningar.

 

Som sagt, jag är hemskt trött. Mentalt, mest. Kroppen mår bra. Jag har svårt att fokusera längre stunder, men jag känner inte att jag egentligen är svajjig i humöret. Bara... trött.

 

Imorgon har jag boendestöd och det ska bli skönt att helgstäda. Jag ska passa på att gå på ICA med personen som kommer, för det är ganska jobbigt att göra själv. Jag tycker att jag förtjänat att få käka sushi till middag, mums.

 

Jag sitter i soffan och kollar på Vänner. Puffen har hittat en ny boll som han glatt tuggar på, katterna ligger och sover på soffan, sådär som bara katter kan sova. Wilma ser lite ut som en höna som ruvar ägg, och Mischa ligger alldeles platt. Nu har Puffen börjat rulla sig i soffan på ett par bollar. Åh, vad skönt det vore att vara en Puff! Djuren mår så himla gott. Jag lär ha alla i sängen ikväll när jag ska sova.