Måste vi ta fet-diskussionen igen?

2013-11-12 @ 16:10:51
 
Fat on monday, skinny on tuesday"
 
Det var ett jävla tjat om min övervikt. Akta dig så att jag inte sätter mig på dig.
 
Jag tänker inte berätta vad jag väger, det skulle inte gynna någon och allra minst mig själv. Det snackar jag om med mina vänner ibland, fast nästan aldrig. Varför skulle jag? Jag vill inte fixera mig vid min övervikt så att jag glömmer att leva ett normalt liv. Mitt liv är inte särskilt begränsat på grund av min övervikt, men visst känner jag av vissa bieffekter som fetman för med sig. Jag har inga sjukdomar på grund av det, alla mina värden såg bra ut för en månad sedan (både blodfetter och sockernivåer), men jag är inte lika smidig som andra och har svårt att hitta kläder. Dålig kondis har jag också.
 
Naturligtvis är det en hälsofara, men ska vi då blanda in alla andra hälsofaror? Jag dricker alkohol i snitt fyra gånger per år, jag röker nästan aldrig nu, jag snusar visserligen, men jag knarkar inte och förstör inte min kropp på andra sätt, som kanske du gör.
 
Jag har en kategori i bloggen som jag tillägnar till min viktminskning. Jag försöker inte gå ner i vikt som om alla komponenter i livet hängde på det, men jag försöker ha koll utan att bli besatt av det. Jag tänker helt enkelt inte låta livet vänta tills jag blir smalare.
 
Det handlar inte om dålig karaktär. Alla som ätit psykofarmaka kan skriva under på det. Rebecca Anserud visade under sin föredrag  till "Ett bipolärt hjärta" en bild på sig själv när hon vägde som mest och det är en bieffekt av medicinerna. Jag kände så väl igen mig, för även om jag var överviktig förr så har jag ökat väldigt mycket i vikt sedan jag började äta medicin mot psykisk ohälsa..Speciellt neuroleptika gör saker med kroppen - vissa ger ett ökat sug efter socker och fett som biverkning, andra får mer aptit när de mår bättre, andra sover mer och är därför inte lika aktiva som andra och vissa läkemedel påverkar kroppen så att man går upp i vikt fast man håller samma kost som innan.
 
Det är ett jävla gissel, med andra ord.
 
Jag störs inte särskilt rent psykiskt heller. Det verkar vara andra som har problem med min övervikt, kanske för att jag är provocerande genom att tycka att jag är okej ändå. Jag kan inte gå ner i vikt på en sekund, jag kan inte trolla och jag önskar att det fanns fler klädstorlekar så att jag kan ha den stil jag har. Det är väl där som jag faktiskt bryr mig - att jag inte kan ha samma snygga klänningar som andra utan har svårt att hitta schyssta kläder i min storlek. Men i övrigt - nej. Jag varken hetsäter eller tröstäter. Jag hatar inte mig själv för att jag är tjock men såklart vill jag gå ner i vikt och har en långsiktig plan. Jag tror inte på bantning.
 
Dessutom finns det verkligen viktigare saker här i världen. Och jag har både spegel och våg, så du behöver inte berätta för mig att jag är tjock.
 
Kan vi lämna ämnet nu? Jag återkommer när jag nått ett delmål i min viktminskning, men jag inser också att det kan ta ett tag. Jag tänker inte banta. Jag tänker hålla min vikt och förhoppningsvis minska den. Oroa dig inte för att jag skulle må dåligt över mig själv för att jag är överviktig, för jag gör inte det.
xoxo Saari
Kommentarer
Postat av: marielle

du är så skön sara <3 ... och klok!

2013-11-12 @ 16:44:05
URL: http://ellieloo.blogspot.com
Postat av: J

jag tycker att du är väldigt fin som du är! Du har hittat din egen stil, du verkar alltid fräsch och du verkar vara väldigt mån om ditt utseende genom dina klädval, ditt smink, ditt fina hår!
jag är också fet. Jag har blivit fet av psykmediciner. Jag vägde 63 kg när jag började med psykmediciner tre år sedan, nu vet jag inte hur mycket jag väger, men kanske runt 100 kg? Sedan har jag nu också fått hypoteros så det har nog också bidragit till min viktuppgång. Som barn och tonåring har jag förresten också varit tjock, gick sedan ner till 63 och sedan upp igen.
Hur som helst, även om jag inte tycker att utseendet är allt i världen så handlar ju det här inlägget om utseende. Och jag tycker att du är fin, fin, fin. <3
Förresten, det finns en tysk sida: http://www.x-tra-x.de/home
Där säljs "goth", "synth" kläder upp till storlek 6XL! Det är inte så billigt men ibland hittar man ett fynd, jag har köpt en hel del där genom åren. Så kolla sidan! Jag är säkert på att du hittar något i din storlek och som du tycker om. Förresten, tröjan du har haft på dig på dina senaste bilder är jättefin!
Nog med ytterligheter.
*kram*

2013-11-12 @ 16:49:07
URL: http://abhorredbythemoon.blogspot.se
Postat av: Sophia

Väl sagt alltihop. Behöver du tips på kläder i din storlek så kan du alltid ta upp det i fuck flattering, där är det många som sitter på bra länkar!

2013-11-12 @ 18:05:17
URL: http://coffincutie.blogg.se
Postat av: Lina

Tycker det är ett väldans tjat om vikt överallt numera. Och så hamnar du i det hela med. Jag tycker du är vacker som du är. Är själv inte normalviktig och hatar den hets det är att man ska vara smal.
Men det folk inte förstår är att man inte behöver vara sjuk för att man är överviktig. Dom flesta tror att alla med övervikt är sjuka på något sätt av sin övervikt.
Ta det i din takt.
Ta vara på dig. Kram

2013-11-13 @ 16:46:49
URL: http://linasarlin.blogspot.com
Postat av: Jenny

Åh, så bra skrivet. Det där har jag också märkt av den senaste tiden: Att det är väldigt mycket prat om hur mycket man väger och ens personliga värde. Som att det har ett sammanband? Det jag menar är att när man är överviktig så är det nästan som att man "förväntas" fokusera mer på det än vad man gör.
Jag är frisk fysiskt, utöver ryggproblem som inte är relaterade till min vikt utan fanns där innan jag gick upp men som börjar bli lite bättre nu tack vare sjukgymnastik. Nu vet jag inte ens vad jag väger men det pendlar. Har börjat gå ner sedan medicinsänkningarna, som redan nämnt här är vissa mediciner = viktuppgång. Seroquel fick mig att gå upp nästan 30 kg på väldigt kort tid. Jag gick ner i vikt men på fel sätt, dvs med svält och "det gamla vanliga". Nu ser jag hellre att jag går ner sunt och försiktigt istället för med "ett ryck" och sedan går upp igen. Att ta saker inifrån och ut istället för tvärtom. Självklart är man medveten om hälsorisker men livet behöver inte kretsa kring att man ska bli smal asap.
Och du klär i dig själv. Hela du.

2013-11-13 @ 17:26:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: