Ideal.

 

 

 

Du ska tro att du är värd det bästa. Du ska tro att du är duktig. Du ska tro att du är fin. Du ska tro att du är bra.

 

Jag fattade inte det där alls förut. Nu är det annorlunda. Jag spetsas inte längre av den som mobbat mig allra mest - mig själv. Folk kan komma med vilka kommentarer som helst, men i slutändan är det ändå min egen åsikt om mig själv som betyder någonting.

 

Jag tycker att det är underligt att vissa personer påpekar att jag är fet, till exempel. Eller att jag bär ärr. Eller egentligen vad som helst. De hittar så många fel på mig, men jag lyckades ändå överrösta dem alla genom att avsky mig själv till den gräns att jag inte förtjänade att leva.

 

Det är annorlunda nu, som sagt. Påpekar någon att jag är tjock så rycker jag lite på axlarna. Vadå, jag är ju tjock. Vi har flera speglar här hemma. Känns det viktigt att berätta för mig att jag är överviktig?

 

Jag har fått flera underliga kommentarer de senaste dagarna och Mary sa att det var skönt att jag har vett att inte tar åt mig. Till en viss del tar jag kanske åt mig, men det är bara för en nanosekund. Jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill och jag vet vilka personers åsikter som är värda att lyssnas på. Och framför allt så skjuter jag inte mig själv i foten genom att ha ångest över till exempel min övervikt. Jag måste leva här och nu i min kropp, jag tänker inte låta livet vänta tills jag gått ner i vikt.

 

Och ärligt talat - jag vill inte vara smal. Jag vill väga mindre, men jag kan inte föreställa mig själv som smal. Normalvikt är såklart målet, rent hälsomässigt, men kosmetiskt så är jag hyfsat nöjd. Som Olivia sa, det gäller att rocka sitt utseende och det är det jag gör. Och som Linn sa till mig när jag just blivit osäker tonåring, "det handlar inte om att vara smal, det handlar om att vara snygg, och du är snygg".

 

Sedan kan man diskutera vad "snygg" är, men jag är inte totalt missnöjd med mitt utseende. Det var när jag slutade ta mig själv på så stort allvar som folk började tycka att jag var attraktiv (fast jag var fet då också). Jag har antagligen fått hångla mer än dig. Jag kanske är lite flirtig och har karisma. Dessutom har jag rott hem en riktigt snygg och het flickvän som ser mig för den person jag är.

 

Avundsjuka, månntro? Känner du dig provocerad av att jag inte vill svälta mig själv och dö?

 

Jag är Sara. Vem är du?

Kan bara säga: You go girl!

Jag är Tjelsi.

Och jag vill nog ändra "Du ska tro att du är värd det bästa. Du ska tro att du är duktig. Du ska tro att du är fin. Du ska tro att du är bra." till "Du ska VETA att du är värd det bästa. Du ska VETA att du är duktig. Du ska VETA att du är fin. Du ska VETA att du är bra."

Folk är så jävla bra på att försöka trycka ner en, ofta pga utseendet. Alldeles för många gånger har de lyckats också. Jag tex, har blivit mobbad för att vara tjock och ful under mina skolår. Det är först NU jag accepterat mitt utseende och faktiskt inte vill ändra på varken det eller min vikt. Jag är inte bara fin, jag är jävligt snygg i mina ögon och jag skiter i vems ögon jag inte är det i. Sexy and I know it, så att säga.

Du är väldigt fin, både utanpå med skönhet och snygg stil, och inuti, med all din kärlek om omsorg om dina nära.
Skulle vilja fråga dig en annan sak, brukar du rena luften med vit salvia ibland? Har just köpt hem det men är lite osäker på själva ritualen...
Kramar.

Underbart skrivet. Har aldrig träffat dig, men du verkar vara en trevlig person som jag på en del sätt kan relatera till. Det är strongt, oavsett, att stå upp för och stå stark för sig på internet och i verkliga livet. Det är underbart att se när någon ogillar något/whatever på någons blogg- att denne får en motkommentar och en förklaring på ett moget sätt. (Dock inte i all evighet, om det är ett troll.) Alla bloggare som gör så/har gjort så respekterar jag. Tycker det är att stå över det hela.
Jag skulle vilja kunna känna den där känslan av att vara "på riktig". En hel person. Peace.

Riktigt bra skrivet fina du! :)