Igår tog jag min första dos Solian på 50mg. Jag känner inte av den, kanske är jag lite tröttare än vanligt såhär på morgonsidan.

 

Det står en massa "borde göras"-saker på rad, men jag har inte orken. Inte idag. Idag får bli som den blir. Men kaffe måste vi ha, så det blir promenad till macken sedan. Eftersom vi får besök i eftermiddag tänkte jag i alla fall försöka dammsuga. och kanske ta en dusch. Idag är nämligen min fridag, jag har ingenting på schemat som har med jobb att göra.

 

Min psykolog nämnde också att vi inte bara ska prata för att hon ska stötta mig, vi ska också jobba. Jag ska komma dit som om jag ska på jobbet, jag ska vara förberedd och få läxor. Det känns som ett väldigt bra upplägg. Nu till en början behöver jag mer stöd, men när jag står själv på benen så är det arbete som gäller. Jag är en krigare och vill vidare.

 

Jag ska också börja se mitt skrivande som ett jobb, för att få mer gjort. Kreativitet går inte att stressa fram, men man kan locka fram det genom att öva och inspirera sig själv genom att knacka ner några meningar. Sedan är det bara en bonus om det är vettigt, och om det leder till att proppen löses upp och jag förlorar mig i skrivandet. Det är en euforisk känsla, att vara så klar i huvudet att fingrarna inte hinner med tankarna på tangentbordet. Jag vill skriva klart min bok, den har legat hos mig för länge för att jag ska strunta i den. Och ärligt talat så tycker jag att det jag skrivit är bra också. Enkelt men handlingskraftigt, på något sätt.

 

Mindre teori och mer praktiserande.