Jag är söndagsless. Jag avskyr söndagar som du trogne läsare säkert har förstått. Dessutom, (bered er på gnäll) så kan jag inte stänga ihop käkarna för att jag måste ha någon form av inflammation runt mina visdomständer. Jag har ont i nacken, någon form av nackspärr eftersom det gör svinigt ont att vända huvudet åt höger, och känner mig darrig och svimfärdig. Det känns som om nacken stängt av blodflödet till huvudet. Antagligen är det "bara" ångest, men det känns jättejobbigt och jag blir rädd.

 

Eftermiddagen har spenderats med Mary och Susanne, pratat både allvar och kul. Minnen, många minnen. Det var skönt, en ventilationsplan.

 

Ändå är det där jag känner att någonting inte stämmer med mitt psyke. Jag kan för mitt liv inte prata länge utan att glömma vad poängen var, eller vad jag pratar om överhuvudtaget. Det blir bara massor av ord och jag kallsvettas för att jag är rädd att det ska märkas att jag inte har en susning om vad jag pratar om. Det här händer ofta. Det stör min vardag. Och min söndag.

 

Men bortsett från min egen oförmåga så var det jättekul att Susanne spenderade eftermiddagen med oss. Nu ska jag försöka hitta på något sätt att äta på utan att jag ska störa min mun. Jag är inte så sugen på en modifast-shake som vi har som "nödfallsmat" eftersom jag redan druckit en idag och egentligen behöver solid föda. Men vag gör man? Det gör ont som attan.

 

(Jag har redigerat texten och minskat på svordomarna för min pappas skull.)