Min plånbok har kommit tillrätta. Åh gode gud vad rädd jag var när jag inte hittade. Jag hade lite väl bråttom när jag var på sjukhuset och slarvade bort den där Det blev kalabalik i huvudet när jag väl hemma ringt sjuktaxi på kvällen och inte hittade plånboken, vi fick låta taxin passera och lösa det på annat sätt. När saker liksom inte kunde bli värre så blev de det. Det är livets nycker, helt enkelt.

 

Jag sitter och saknar och hoppas och tror och vet egentligen att saker kommer bli bättre. Det är vår tur snart. Det är snart dags för saker att vända. På något sätt ska det gå. Jag är beslutsam men samtidigt orolig såklart. Oftast vinner beslutsamheten.

 

Wilma är så gullig. När jag gick och la mig igår kväll så kom hon och la sig bredvid mig och stannade där hela natten. Jag har tyvärr sovit rätt dåligt men det är inget ovanligt. Ändå är kombinationen av sömnmediciner som jag har bättre än vad jag hade innan. Det är den jävla Risperdalen som ger mig sömnstörningar. Här slutar mina strategier fungera när en medicin arbetar emot mig medan jag sover. Sömnhygien räcker inte till när substanser sätter stopp för en god natts sömn.

 

Lyssnar på tATu och drömmer om att kyssa Mary. Målet verkar vara ställt på att hon ska komma hem på måndag. Jag hoppas verkligen på det. Tills dess får jag dra på mig en filt, dricka mina Cream-läsker och se på Disneyfilmer eller Futurama. Big Bang Theory ligger på is just nu, det vill jag se ihop med Mary.

 

Nu börjar det bli dags att ta itu med dagens göromål. Först och främst ta hand om djuren, gå ut med Puffen, rensa kattlådor och så vidare. Sedan ska jag städa och laga matlådor. Hålla mig sysselsatt, det är väldigt viktigt. Är man beroende av stress som jag är så fungerar det inte att sitta stilla. Inte en hel dag i alla fall.

 

Återkommer sen.