Snöstormen har tvingat oss att avvakta med att åka och hälsa på födelsedagsbarnet Goa Moa med familj. Ja, en SNÖSTORM. En norrländsk snöstorm, det vill säga en riktig snöstorm. Det är farligt ute på vägarna.

 

Eftersom vi är på stand-by så har varken jag eller Mary startat några större projekt, utan vi har petat lite här och var för att ha något att göra. Diska lite där, rensa lite kläder där, plocka ihop skräp, äh vad fan - jag drar igång dammsugaren.

 

Allt är så skönt och vanligt just nu. Jag håller om Mary i köket, där hon friade, den magiska platsen i lägenheten där goda energier härskar. Hon är så aprolig i brist på bättre ord, den roligaste människan jag känner. Betnér kommer inte ens nära där faktiskt.

 

Ikväll blir det osthjärtan och läsk, Melodifestival och lugn.

 

Makten och Legion tog bort det här inlägget, men jag skriver det igen, avslöjar dem och håller andan. Det är så mycket som jag skulle kunna berätta. Men de finns i den sjuka värld jag har, jag förstår att den inte är frisk, inte givande. Däremot saknar jag att vara praktiserande wiccan, någonting som verkligen är givande och rofyllt och inte alls negativt även om man måste vara noga och inte ta för lätt på saker. Hur som helst, jag vill bli ett med mina pendlar och min tarotkortlek åter igen. Utöva och vinna lugn och ro.

 

På måndag skriver jag ut mig.