Jag har just haft besök utav två häxor. Vi har firat Ostara med att äta en måltid tillsammans. Det var väl behövligt. Nu släpper jag in ljuset, påskliljorna blomstrar och det luktar av rökelse här hemma. Dammsugaren är instoppad i städskåpet och jag har försökt sopa bort det värsta, men utan störra framgång.

 

Det fattas någon vars skratt klingar som de renaste och klaraste tonerna. Imorgon får jag hem henne. Det blir fint.

 

Jag ska sätta mig och läsa nu, lyssna på 2Cellos (tack Susanne) och härda mig igenom Dalís liv. När man får tavlorna tolkade så blir de mindre intressanta, egentligen ska det inte finnas något styrande när man tittar på en målning. Jag vill ha mina egna visioner om dem. Visst undrar jag vad tanken med målningarna varit, men det är just det som är så spännande med konst - man vet inte. Man bara ser, tar in och känner.

 

När det kommer till mitt eget skapande så måste jag påstå att det tagit stopp. Inga teckningar ens. Man kan inte skapa hela tiden, det måste komma från hjärtat.