Jag ska strax lägga mig och lyssna på Jesus Christ Superstar. Vi är just hemkomna från mormor och hon är så fin och omtänksam. Kramgo och medkännande även när hon inte förstår.

 

Puffen försökte tigga till sig mandarinklyftor - inte helt oväntat. Om det är någonting han kan göra så är det att tigga. Och sno mat, också. Han fick följa med till farmor på ålderdomshemmet också och där gjorde han såklart succé. Om det är någon terapi jag verkligen tror på så är det djurterapi.

 

Det är som när man är ledsen hemma, så kommer den moderliga Wilma och lägger sig på en och börjar pussa (ja faktiskt pussa) en. Hon vet när hon behövs. Eller Mischa när man är rastlös och vill leka med någon. Tala när man vill vara stillsam och bli hypnotiserad. Vår pälsfamilj är underbar.

 

Jag ser fram emot morgondagen. Jag vet redan vad jag ska få i present, ett par glasögon och det tackar jag djupt för, men det ska bli kul att träffa människor.

 

Kanske speciellt en viss människa.

 

Jag hjärtar dig!