Jag kommer aldrig att se ut som hon.
2013-03-18 @ 17:59:56
Morgonen växte till dag, vi lagade dammsugaren och för-städade lägenheten lite innan boendestödet kom. När boendestödet var här fick hon ta disken medan vi sprang runt och plockade, putsade och sådant. Nu är kontrollen återtagen, nu har jag en bra utgångspunkt för resten av veckan. Ja, jag rent njöt av att rengöra (pun intended).
Veckan är i princip fullspäckad känns det som. Nu ska jag bara lära mig gasa och bromsa. Jag har gasat idag, så ikväll ska jag bromsa in och fråga mig själv hur jag mår. Vi har fyra avsnitt kvar av American Horror Story Asylum att se och jag har en såndär jättemysig ungdomsroman att läsa, när jag blir trött på att läsa om Salvador Dalí.
Jag fick ett rätt roligt meddelande idag. Jag har skrivit lite med en tjej vars bilddagbok jag snubblat in på och därför har hon skrivit till mig. Vi hamnade i en diskussion om romantisering av psykisk sjukdom, ärr och ätstörningar. Det här är det sista hon skrev var: Mycker....Är man pro ana så lägger man ner hela sitt liv på att gå ner i vikt, och triggar andratill det också...Fast du kanske hatar mig för att du aldrig kommer kunna se ut så, vad vet jag?
Förlåt, men jag skrattade rakt ut. Jag har gått runt ett bra tag och varit bitter över hur min övervikt ökat i och med att medicinerna höjts och jag har alltid varit tjock. Jag har ingen illusion om att jag kommer att bli smal, och jag vill inte heller vara smal. Smal är för mig ohälsosamt, liksom att fetma är ohälsosamt. Självklart vill jag väga normalt men jag tror inte att jag kommer att göra det någonsin. Min självbild vacklar, men jag vet någonstans att jag är värd någonting, för jag älskar och är älskad, vissa kanske backar för mig men jag tror knappast att det beror på att jag är fet. Livet är inte slut för att man är tjock, jag måste leva i nuet och kan inte vänta tills jag gått ner i vikt. Mitt liv är så mycket mer innehållsrikt än många andra som hämmas av sin vikt. Så, kära tjockisar, ta upp en plats eller två på bussen och åk och träffa dina vänner som ser dig för den du är, den vackra stjärna som utgör dig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Statistiskt sett så lever både de med en övervikt och de med undervikt längre, än de som klassas som normalviktiga. jag menar inte den extrema undervikten (under 17.5 i bmi) eller fetma,(bmi över 30). Utan det är alltså bättre att ligga utmed kanterna, av normalspannet.
Postat av: samma som ovan
mMen du, jag kom på att det där jag skrev kanske låter dumt. Det jag menar är, att man behöver verkligen inte gå ned till normalvikt för att må bra, det finns fördelar med att vara överviktig också. Det är bara nån konstig norm i samhället som säger att man skall vara normalviktig, För då är man snygg, eller anpassad, eller nåt annat. Jag vet inte varför det skulle vara en så eftersträvansvärd egenskap att ha! jag är glad att du säger att vi tjockisar skall stå upp för oss!
