Nu är helgen snart spenderad. Den fruktade helgen. Vi har American Horror Story - Asylum-marathon, när vi inte sitter och skriver eller läser. Idag hälsade vi på en vän på psyket och ja, det sätter saker i perspektiv. Nu hoppas jag att hen får vila upp sig och bli omhändertagen tills saker blir bättre, bleknar, blir inlindade och omskötta... Ja, du vet att vi alltid finns här älskade vän!

 

För saker blir alltid bättre.

 

Oavsett vad någon säger så blir det bättre.

 

Nu har jag äntligen duschat och sedan tagit ett bubbelbad, rakat benen och suttit en stund och läst där i badkaret. Väldigt pretto. Eftersom jag inte sorterat tvätten och inte ska ut mer idag så är det landstingsmjukisar och nattlinne som gäller.

 

Jag tänker, försöker minnas saker. Fina saker. När jag plaskade i badkaret så drömde jag mig tillbaka till pappas segelbåt, ljudet av små vågor som plaskar in mot aktern och att gungas in i sömnen när man krypit till kojs. Solskenet och den blå himmelen som avspeglas på vattnet, pappa lite orakad i keps och mörka glasögon, mamma i bikini som ligger och pressar i sittbrunnen, fenderknopar och doften av hav. Jag vill ha sommar och åka ut i båten! Leva båtliv med Bullens pilsnerkorv eller stekt halloumi beroende på var man är, ovissheten i var man ska och när beroende på vädret, friheten att välja destination eller om man ska "bryggsegla".

 

Det blir ljusare och ljusare.