Ikväll har jag bläddrat i mitt ex av Fragments. Sedan jag läste Blonde av Joyce Carol Oates har jag varit fascinerad av M.M. Jag märker att jag väger allt jag läst, hört och sett om denna kvinna med den bild som hon skickligt skapade, försöker se bakom fasaden, och jag hittar en kvinna som uppfann sig själv i precis rätt tid men som trots allt alltid var ensam. Människor vill ge henne diagnoser såhär i efterhand, men jag tror att hon bara var en själ som befann sig i fel kropp på fel plats - på något sätt. Hon var genialisk. Hon visste precis vad hon gjorde. Det är så jag ser det i alla fall.

 

Att sitta och titta och uppleva mer än att läsa är allt jag gjort ikväll. Det är en del av min självterapi - att inte göra någonting speciellt och kunna vara i den stunden. Det går bättre och bättre, jag lär mig att slappna av och släppa taget ett tag. Det är inte så lätt att bara vara.

 

Jag känner en förkylning ta fart i halsen. Inte bra, för imorgon ska jag återuppta gruppterapin på EBC. Vi ska ha bildterapi, någonting som jag älskar. Sedan ska jag utforska lilla Coop och se om jag kan hitta någon mat som inte innebär att vi måste äta pasta till. Det är allt vi har ätit den senaste veckan, om inte längre? Pasta. Man kan bli trött på det också.

 

Nu ska jag packa ihop mig själv och förbereda mig för sängen. Det är så skönt att kunna ligga och varva ner i lugn och ro bredvid min kvinna med en bok och prata om hur dagen har varit medan djuren lägger sig tillrätta runt och på oss, med Amanda Jenssen på låg volym.