Dikter av Johanna.
2013-03-02 @ 14:20:00
Den 1:a april 2008 tog Johanna livet av sig. Vi låg på samma avdelning. Jag skriver till henne ibland på facebook och läste hennes dikter, berättelser och dagboksanteckningar på sajten sockerdricka. Jag skrev ut några, och det var tur, för kontot försvann och alla ord var borta. Det här är allt jag har kvar, tre dikter.
"Hon famlari mörkret, i det svartaste av hål
Hon ser ingen utväg, hon har inga mål
Ångestens knivar hugger hål i hennes bröst
Hon letar förtvivlat, försöker finna tröst
Destruktiviteten hon finner, hon söndrar sin kropp
och allt som finns kvar nu är en spillra utan hopp
Men hon undrar så stilla, vad är det här för liv?
Hon skriker och gråter efter ett alternativ
Så plötsligt en dag har någonting hänt
En hand har sträckts in och öppnat dörren på glänt
Ljuset sipprar in och det ser lockande ut
Tänk om livet i mörkret faktiskt har ett slut
Det svarta hon levt i har gjort henne feg
men kanske hon vågar att taa ett första steg
Hon trevar och snubblar men börjar att gå
Hon stöter på hinder men fortsätter ändå
Och sakta, så sakta, hon börjar att se
Att livet här ute kan få människor att le"
Nästa dikt berörde mig också:
"Det finns en sång i världen,
den sprids med vindens fart,
den far till när och fjärran.
Dessa ord består av sanningen,
dess ord förstås av alla språk.
Denna sång berättar allt,
vår historia, vår framtid, vårt nu.
Den berättar livets gång och ursprung.
Den berättar om en Gud.
En Gud som skapat allt,
och lever här med oss.
En far, en son, en ande,
alla tre i en.
Denna sång berättar
om ett stort mysterium,
och kanske är det så
att vi inte ska förstå.
Utan bara lyssna
till sångens ljuva ord.
Betänk dem och tacka
denne vår Gud."
Sist och kanske viktigast:
"Ha, vi kommer bli så lyckliga så, alla vi som mår skit nu.
Vi gör bort våra kriser i unga år, framtiden ligger för oss.
Vi kommer vara så starka så."
Johanna lyckades alltid se det ljusa i det mörka, tills... Jag saknar henne, hon var klok och hade en stark integritet, tog avstånd från subkulturen med ungdomar som lider och skapar sig en identitet därefter. Hon var så stark, så stark att hon tillslut bröts itu. Du är saknad, Johanna. Och du är aldrig glömd.
Kommentarer
Postat av: Vinter
Tack!
Det var dikter jag inte hade av henne. De jag hann spara från sockerdricka var äldre.
Postat av: emmahn
Älskade johanna. Minns hennes begravning som igår. För smärtsamt.Brukar åka till henne och bbara vara. Vårat gäng skulle aldrig försvinna....vi är bara två kvar från den tiden....... fan johanna...fan. men jag hoppas innerligt att hon har det bra nu.
