Åh så bitter jag har varit idag. Knappt vaken raglade jag till bussen och in på kem-lab, tog Leponexprov och gick sedan till Apoteket för att hämta ut Leponex. Inget recept hade kommit in och jag muttrade medan jag slog numret till tvåan. Jag fick gå dit och hämta medicinerna och påminde dem om att jag behöver ha ett läkarsamtal. Jag har jordent mest upptagna läkare, men han är också jävligt bra på det han gör.

 

Gick med tunga steg mot busshållplatsen igen. Det kändes som när jag gick i fjärde klass och hade platådojor, det var tungt att lyfta fötterna. När jag är trött så hasar jag. Jag kallas till och med för "hasarn" (bondska). Väl hemma åt jag flingor till lunch och här är jag nu, väntar på boendestödet. Jag ska orka lite till.