Skrivandet går tungt idag. Det är svårt att fortsätta. Det jag sätter högst är nog att allting ska verklighetstroget och korrekt, men då måste jag göra mer research.

 

I övigt så är jag... trumvirvel... TRÖTT. Det kunde du inte gissa, va? Den enda fördelen med det är att min fysiska ångest blir mindre svår när kroppen inte orkar spänna sig på samma sätt.

 

Jag känner mig också mer.. belåten? Hm. Jag vet inte riktigt, men jag kan slås av känslan att jag har det riktigt bra egentligen. Hem, någon att älska, familj, djur, vänner... Den största ångesten jag har är att jag inte är som jag önskar att jag skulle vara. Antingen är jag för trött, eller så mår jag inte bra, så jag kanske är svår att umgås med.

 

Nåväl.