Det här är nog den gulligaste blogg-kommentaren jag har fått någonsin: Hur är det? Saknar dina tankar!

 

Ida åkte för en stund sedan. Det är alltid lika fint att ha henne här, och vi satsar på att åka till henne i höst. Vi har egentligen inte gjort något särskilt, hängt med varandra och vid tillfällen har jag skrattat så hårt att jag fått ont i magen. Vi har sett massvis med filmer, vissa bättre än andra.

 

Jag har faktiskt haft mycket mindre ångest den här veckan. Det kan bero på Leponexen - jag är pinsamt trött. Jag ville insupa så mycket Ida som bara var möjligt, vara närvarande och vaken, men det är svårt att slåss mot medicinens biverkningar. Det kommer att bli bättre. Det måste det.

 

Imorgon ska jag jaga ner min läkare på ett eller annat sätt. ApoDosen måste ändras och jag behöver prata med honom helt enkelt.

 

Mys med Mary ikväll, nya Rizzoli & Isles har kommit. Jag ska göra en oanständigt tidig kväll.