Jag har träffat min läkare idag. Jag är så otroligt tacksam att han stöttar mig med sin expertis och faktiskt någon sorts vänskap, samt att han lägger ner tid på mig med mina problem och framgångar. Han är bra mycket mer engagerad än många andra läkare och jag tror att han ser att jag har vind i seglen nu, jag måste bara styra mitt skepp åt rätt håll. Det är ledsamt att inte alla får en lika bra behandling av sin PAL, många av mina vänner som rör sig inom psykiatrin som patient får knappt en tid med sin läkare. Men jag träffar min PAL var och varannan vecka.

 

Jag berättade om mina planer. Jag försöker trappa ner på min vid behovs-medicin nu, på eget bevåg. Han tyckte att det var bra, men att jag skulle ta det långsamt. Det finns en tillit som jag förtjänat - jag har inte överdoserat på... väldigt länge, jag har inte missbrukat och jag har under svåra perioder ätit stora mängder beroendeframkallande mediciner men kunnat gå tillbaka till den vanliga medicineringen när krisen lättat.

 

Jag är fysiskt beroende av bensodiazepiner, men inte direkt psykiskt beroende. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det för att jag helt enkelt inte gillar att känna mig påverkad av benso. Jag vill bara ha bort ångesten utan att bedöva alla mina andra sinnen. De gånger jag tagit medicinen så att jag känt mig "bensad" har inte varit direkt trevliga, för allt blir så fruktansvärt trist när jag inte orkar någonting och det är obehagligt att tappa kontrollen. Den där kontrollen jag jagar.

 

Vi pratade om ytterligare medicinlättningar. Jag vill gå ner i dos på min neuroleptika, jag äter en rätt hög dos av Seroquel som gör livet ganska surt biverkningsmässigt. När jag tagit ner min förbrukning av Xanor så kan vi börja snacka på allvar. Han ville gärna att jag inte ska göra något för fort, men att ÄNTLIGEN få höra att det faktiskt kan bli aktuellt att sänka neuroleptikan så känns det som att jag kan ta det lugnt. Bara tanken på att det faktiskt kanske kommer ske gör mig glad.

 

Jag ska bara inte pressa mig för mycket - men jag ser en framtid som mer och mer självklar än tidigare. Jag vet vem jag är nu.

 

Och nu ska jag ta mig en välförtjänt tupplur, kära läsare. Trevlig helg!