Två nätter av dålig sömn och oroliga drömmar. Jag var så irriterad på Puffen när han började fnysa på morgonen - jag behövde sova. Verkligen sova. Tyvärr var det bara att stiga upp, gå ut och sedan invänta boendestödet. Nu MÅSTE jag få en lugn och skön natt, annars blir hälsan påverkad. Känn ingen press...

 

Jag har lyckats att ta mig till sjukhuset idag och träffat Mary och hennes KANS. Efter det tog vi en chai-latte och sedan sa vi "vi ses imorgon" och gick åt skilda håll efter en kyss. Imorgon får jag ha henne lääänge.

 

Tvätten står prydligt och smutsigt i olika väskor i sovrummet, min tvättid börjar om snart en timma. Jag hatar att tvätta, men jag gör det för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra annars, samt att det verkligen behövs. Jag drunkar nästan i smutstvätt.

 

Imorgon blir... spännande, kanske man skulle kunna säga. Jag ska träffa min KANS tillsammans med TIPS sektionschef och "knyta ihop påsen". Sedan blir jag tilldelad en ny KANS, antingen på TIPS eller på rehab. Själv tror jag att jag föredrar rehab. TIPS var så konstigt... jag kände inte riktigt stödet där. Å andra sidan kan de ju ha att göra med min KANS.

 

Jag ser fram emot kvällen, för då sammanstrålar vi tre som utgör PMS. Det blir pyssel tills vi inte kan se rakt på grund av trötthet. Det är en fin liten ö mitt i vardagen.

 

Nä, vad sägs om en kopp kaffe? Lite uppiggande...