Snickaren kom okristeligt tidigt. Ja, jag tror att till och med Gud sov när snickaren ringde på. Jag stängde in mig med djuren i vardagsrummet och sov på soffan i ett par timmar.

 

Ut med Puffen.

Laga mat.

Sucka.

Diska lite i taget.

Sucka.

Kika på Big Bang Theory.

Sucka.

Ringa boendestödet och säga att jag är hemma nu.

Sucka.

Läsa några sidor.

Sucka.

Just det, glömde morgonmedicinen. Bättre sent än aldrig.

 

En glad överraskning, Mary kom hem. Rummen lystes upp. Hon log ett äkta leende och kysste mig. Jag gjorde kaffe åt oss och förbannade att jag inte köpt kakor. Vi gosade med djuren. Hennes mungipor, båda lite lätt uppåt. Allt som behövdes för att jag skulle bli varm om hjärtat. En kyss. Två. En till. Jag ville inte släppa henne men hon var tvungen att hinna med en buss för att göra ärenden. Jag tror minsann att hon inte ville släppa mig heller, egentligen.

 

Det är allt jag behöver veta just nu.