Jag var en riktig scout idag när jag åkte buss till sjukhuset. En stackars tant blev stående och jag erbjöd henne min plats. Hon tyckte att jag var gullig och jag log. En gång scout, alltid scout. Eller var det alltid redo?

 

Jag har följt Lynn till ICA och köpte själv lite käk. På väg hem trodde jag att jag skulle krevera, det var så tungt och mina fötter gjorde ont, ryggen ville ge upp och jag tänkte bara på soffan som väntar på att jag ska sätta mig ner och stanna så. Nu har jag ett betongarsle, lär inte röra mig mycket mer idag. Jag önskar bara att Puffen kunde gå ut med sig själv.

 

Jag har filat lite på Erikas porträtt, det är en lång väg kvar men såhär långt har jag i alla fall kommit: