Ja, hur känns det, Sara?

 

Spänd som en fiolsträng. Idag har jag gått ner ytterligare i dos på Xanor. Tanken på att det är på mina egna villkor och att jag kan ta medicinen om jag behöver det, att det är tillgängligt, gör att det blir lättare att hålla mig till min egenhändigt konstruerade nedtrappning.

 

Men nä, diverse ångestsensationer infinns såklart. Jag är så spänd i hela kroppen, när jag sitter eller ligger så är jag en decimeter uppe i luften känns det som. Jag hittar ingen bekväm tyngdpunkt och kommer på mig själv med att spänna mig hela tiden. Hela kroppen, från fötterna upp till ansiktet och nacke är jag tokspänd. Det känns som till och med ögonen är spända, som om de ska rulla bakåt i huvudet. Jag har huvudvärk från att ha pressat käkarna. Jag sover lättare än förut så jag har börjat ta Theralen för att undkomma att vakna av mardrömmar två timmar efter jag lagt mig.

 

Just nu skulle ett kedjetäcke inte sitta fel. Jag lyfter och flyger iväg.