Allt och alla har liksom löst av varandra idag. Rörmokarna kom, en vän hälsade på och skjutsade mig för att jag behövde hämta mediciner och var lat/trött, boendestödet kom och jag sorterade bort allt från badrummet som var onödigt och jag fick en sådan KICK, för jag hittade halsbandet som jag delat med Malin, min CrazyGirl.

 

Det heliga halsbandet. Min lyckoamulett. Den betyder så mycket för mig... Hon må vara död och borta men jag har i alla fall hennes del av halsbandet, hon har mitt. Hennes svägerska har hört av sig och frågat om jag och Mary vill ha lite saker som varit Malins, och jag sa ja ja ja, jag vill ha allting som hon någonsin rört vid... Jag saknar henne så fruktansvärt men nu kan jag sätta på mig halsbandet och bära henne med mig överallt. Precis som hon gjorde när hon också promenerade på jordens yta. Nu är hon en ängel, min ängel.

 

Jag tror inte att mitt psyke tillåter mig känna den fullständiga förlusten av Malins död. Jag tror att sorgen faktiskt skulle ta kål på mig. Jag skulle inte orka. Hon sa att hon dör om jag dör, jag sa att jag inte kunde leva för någon annan, men nu lever jag för dig Malin, för dig och för Mary.

 

You're gonna marry her, retades Malin när jag och Mary blivit tillsammans. Men hon har rätt, jag ska gifta mig med Henne. Det känns underbart att ha min allra allra bästa väns välsignelse.