Jag var på stan idag med Patie, sedan åkte vi hem till mig - eller snarare, till oss. Min babydoll kom hem i eftermiddags och imorgon blir hon utskriven! Som jag saknat, som jag längtat... Jag kan knappt förstå att hon inte bara kommer hem för att vända, utan att hon kommer Hem med stort H. Vårt hem.

 

Jag hade det besvärligt igårnatt, grannarna hade en brakfest. Gnällkärring som jag är så ringde jag störningsjouren eftersom kvartersvärden vid tidigare problem hänvisat till dem. Jag väntade ett tag innan jag ringde, ifall de skulle gå ut på krogen eller någonting. Festen fortsatte och jag satt uppgiven i min pyjamas på sängen, jag ville ju sova. Så jag ringde, securitas kom och jag hörde sekunden då festen plötsligt stannade av. Hojtande och rop blev till ett mummel. Sedan gick männen till bilen, när den körde iväg så jublade de så att taket nästan lyftes - sedan var de igång igen, lika högt.

 

Då ringde jag igen. Jag blev sur, surkärring. Efter andra besöket från störningsjouren så kom lägenhetsägaren ner och pratade med mig, men jag öppnade bara dörren på glänt. Hon bad mig att inte ringa fler gånger och sa att de stängt av musiken. Jag svarade kort och sedan försökte jag sova. Surret i huvudet av röster, det var inte vilsamt alls. Det kändes drygt för att jag hade en tid att passa dagen efter.

 

Idag gick jag upp och pratade med personen som kommit ner till mig igår. Jag ville förklara att jag inte ville vara otrevlig, att jag höll dörren på glänt på grund av djuren och berättade vad kvartersvärden sagt. Hur som helst så kom vi överens om att vi kunde gå till varandra om vi stördes och skiljdes som vänner. Det kändes bra.

 

Vad som fick mig att ringa störningsjouren var av den enkla anledningen att det var som om festen lika gärna kunde varit i min lägenhet, det var otroligt högljutt länge. Jag är väldigt medveten om att jag bor på ett studentområde och att folk har fester, det är lugnt för min del för det mesta så länge folk uppför sig. Men vi har problem i vår trappuppgång, det är incidenter lite nu och då. Som jag sagt tidigare, den lugnaste "händelsen" var när polisen kom med en piketbuss och tog in ett gäng ungdomar. Folk gör otroligt vidriga saker här - men egentligen gillar jag att bo här, i den här stadsdelen vill säga. Det är mångkulturellt, trevliga människor, några "original" och nära till vänner och till sjukhuset.

 

Till veckan kommer de förmodligen att börja renovera vårt badrum, så imorgon tänkte vi gräva fram glasdörrarna till vardagsrummet eftersom vi kommer behöva stänga in djuren, tyvärr. Det kommer ta ungefär tre veckor, men det är absolut värt det. Vår badrum är en katastrof som är ihoptejpad med silvertejp, duschen är vidrig. Vi kommer få ett badkar! Till vår fördel så har vi ingen vattenskada, så de behöver inte vädra ut badrummet. Då skulle det dra ut på tiden ordentligt.