Igår kväll var fruktansvärd. Jag trodde att jag skulle dö. Jag kunde inte andas, och rummen snurrade samtidigt som jag höll på att somna stående. Hundra röster i ett enda kaos pratade med varandra, både kvinnoröster och mansröster rakt över mitt huvud och in i mina öron. Sista promenaden med Puffen var jobbig, jag var rädd att däcka i en snödriva. Jag gick i säng och skulle sova, men flera gånger kändes det som att jag skulle drunkna och därför fick jag dra efter andan flera gånger. Men jag somnade och sedan vaknade jag mer än 12 timmar senare.

 

Idag mår jag bättre. Boendestödet väckte mig halv elva. Yrvaken klädde jag på mig och vi gick ut med Puffen. Sedan gick vi till Å-centrum där jag köpte snus, hämtade meds och sedan var vår tid slut så jag fick handla på egen hand. Det kändes bra, allt jämfört med gårdagen är bättre. Men oj vad trött jag är... Jag tog en powernap efter lunchen och har sett en del Futurama. Nu rullar mörkret in och jag förbereder mig för kvällen. Det är viktigt att jag håller mig till rutinerna nu, speciellt när jag hade sådana problem med röster igår. Men låt säga såhär, i och med att jag kan prata om dem så behöver ingen oroa sig, inte ens jag själv. Jag var bara stressad, hade ångest och var sårbar just då. Det är när jag slutar prata och bara hintar om dem som det är någon fara.

 

Ikväll ska jag städa, och imorgon ska jag laga matlådor. En av mina favoriter från boendestödet kommer och Mary och Patie kommer hem hit för PMS-pysselkväll.

 

Gos med djuren ikväll, uppkurad i soffan med teckningsblocket.