Idag såg jag klart Bang Bang, You're Dead. Jag behövde fokus för att se hela. Nu saknas bara att se Dawn Anna som verkar vara svårt att få ner.

 

Hur som helst var filmens sensmoral tydlig. Det handlade inte om själva handlingen när det kommer till skolskjutningar utan vad som byggt upp till dem, att man kan skaffa nolltolerans mot "hot", metalldetektorer och så vidare men att problemet sitter i mobbing, utanförskap och till viss mån i hur enkelt det är att få tag på vapen, men nolltolerans mot mobbing existerar inte. Den här filmen var inte vidrig på samma sätt som Heart of America eller Klass, men den hade en tydlig poäng. Se den, om du får tillfälle.

 

I och med att jag sett många skolmassakerfilmer så tänkte jag göra ett inlägg senare kring "fenomenet" om man nu kan kalla det för det, men något som jag tycker är viktigt är att inte banna filmer som dessa. De direkta förövarna är också offer, det måste man komma ihåg. Och USA:s vapenlagar kan man diskutera i evigheter, men inte ikväll, inte just nu. Nu ska jag se Zero Day, min favorit bland filmer med anknytning till skolmassakrer.

 

På sätt och vis är dessa filmer och böcker en tröst för mig. De ger mig också inspiration till mitt eget skrivande. Det är inte svårt att förstå de som gör dessa saker. Det är ett långt hopp mellan att bli utsatt för mobbing och att använda vapen mot en hel skola, men jag förstår vad som driver dem. Jag skulle aldrig skada någon, det är därför jag skriver. Jag önskar att fler gjorde på det viset. Jag vill inte att fler ska dö på grund av att skolans antimobbingorganisation inte fun'gerar. Jag vill vara en del av debatten. Det finns en mer eller mindre okänd historia av skolskjutning i Svierge men jag väntar mig många fler, många fler omfattande.

 

Jag skriver inte för att inspirera. Jag skriver för att hämma, och jag skriver för att bringa förståelse. Vi måste låta orden vara starkare än kulor.