Vinter, det där med blommor på psyket... På de andra avdelningarna, kanske framför allt tvåan, så flyger saker hejvilt. Även om växterna vore ogiftiga och fullt naturliga så tror jag att personalen är ganska less på att städa upp sådant. På äldrepsyk kan vissa patienter gnälla högljutt, men det är väldigt få som har ork till att ställa till med trubbel verkar det som. Inga flygande stolar, ingen direkt förstörelse.

 

På tvåan går saker sönder var och varannan dag. Stolar kastas, bord välts, TV:n attackeras, toalettstolar har gått sönder... Det är en riktigt stormig avdelning. Dessutom har många en tvivelaktig hygien - på trean så brukar personalen hälpa de som inte kan med att duscha, men på tvåan är alla under 65 år och det stora problemet är inte att de inte tar sig tid eller har ork att duscha. Det är smutsigt och läskigt.

 

Jag brukar visserligen kunna stänga ute sådana saker så gott det går. Jag är ju faktiskt tyvärr rätt van. Jag tror att min hjärna sollar bort allt det där som händer med andra, när stora larmet går eller när det vanliga larmet piper, människor som skriker. Jag brukar kunna sova mig igenom mycket. På dagarna lyssnar jag bara på hög musik i sängen. Orkar inte försöka knyta nya kontakter och ser inte meningen med det heller. Jag är rätt asocial i vår gemensamma verklighet egentligen, när jag har det så tufft att jag behöver vårdas inom slutenvården.