Jag har faktiskt varit väldigt orolig under denna permission. Jag har haft katastroftankar, som om jorden ska sprängas eller att jag ska explodera. Men mest rädd är jag för att jag ska tära på relationer för att jag är så angelägen om att inte vara inlagd. Ja, mina anhöriga är trötta. De vill ha en frisk Sara hemma.

 

Men den där katastrofen kommer inte. Idag hade jag en klar stund, någonting som håller på att rota sig. Jag sa P-ordet. Jag sa till mitt personliga ombud att jag fått en psykos.

 

Jag har spillt ut min vånda för min sambo. Ingen skulle vara gladare än jag om det visar sig att allt som har med den andra verkligheten att göra är frukten av min sjukdom för då vet jag att jag kan bli frisk, men du måste förstå att jag byggt upp mitt liv kring Dem sedan jag var 16 år, och egentligen tidigare. Jag har alltid varit spirituell, från barnsben. För det är så jag upplever det - det är religiöst. Jag frågar trotsigt läkarna om de tror på Gud och vad de än svarar så frågar jag om de respekterar människors tro vilket de alltid svarar att de gör. Då tycker jag att de ska respektera min.

 

Jag är så sjukt ambivalent. Det här berör mitt allra innersta. Ett liv byggt runt lögner, eller verkliga psykisk och fysisk fara - allt beroende på mig.

 

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag ska prata med min läkare på måndag. Tills dess ska jag njuta av min långa permission här hemma, och nu ska jag tamejfan ta ett bad!