Nu kryper det verkligen igen. Andas kontrollerat. Jag kan inte sätta fingret på det. En växande panik och jag undrar om det beror på att jag sänkte garden och öppnade ett flöde som jag hoppades inte skulle finnas där. Ett avslappnande bad blev motsatsen för att jag vågade slappna av.

 

Men rutinerna då? Har jag gjort det jag planerat? Jag läser men stirrar liksom bara på orden. Jag har halvgjort rensningen och reningen av alla badrumsrelaterade förpackningar. Jag har tänt rökelser, sett på The Silent Force Tour, jag har tillgodosett mina basala behov som mat, vätska, toalett och hygien. Vad är det som fattas... Jag hittar det inte.

 

Förvirrad. Saker förvrängs. Jag ska nog ta upp luren för att höra en mänsklig röst så jag kan vara säker på att tiden går framåt och inte står stilla eller gud förbjude går bakåt. Känner på katternas päls, kliar dem under hakan och runt öronen. Musik i bakgrunden. Panik i bakgrunden. Trötthet. Jag såg solen idag på riktigt men nu känns världen som en spökstad och jag vet varför vi har en spotlight som lyser in just i vår lägenhet men sådana tankar får jag inte tänka. Men de tänks liksom åt mig.

 

Uppspärrade ögon. Noterar om och om igen saker runt mig. Jag blir förvirrad och vet inte vad jag ska göra så jag spyr galla på bloggen.

 

Det är nu jag ska skärpa mig. Kan andra så kan jag. Jag är inte annorlunda. Men du förstår, jag vet inte riktigt var jag har fötterna. I vilken verklighet, liksom. Is this real, is this pretend? I take a stand until the end.