Tvärstopp. Det blev något fel, ett blixtnedslag. En spruta, många timmars sömn på den äckliga avdeningen och jag börjar inse att jag faktiskt kanske inte är så frisk. Att jag varit sjuk. Eller är. Hur som helst, jag vet att det åtminstone inte är normalt

 

Normalt är när P!nk spelas på radion och man känner CrazyGirls närvaro. Normalt är inte att bli scannad av en strålkastare utanför fönstret. Resten måste jag ta reda på, men just nu vill jag bara vara.

 

Jag har långpermis. Jag klarar inte av avdelningen så bra. Ligger mellan två sängar vilket innebär att jag inte har någon tillgång till en lampa. Skit samma, jag har inte fokus nog att läsa. Inte att se TV. Inte att prata. Jag glor, försöker vara vaken tillräckligt mycket för att kunna sova på nätterna. Det är för svårt för mig.

 

Och nu är jag hemma. Med min käresta och våra djur och jag har till på söndag på mig att känna åt vilket håll det går - om jag behöver vara inlagd eller klarar mig hemma. Jag tippar på att jag blir utskriven på måndag. Jag rår inte alltid över hur jag mår men de saker jag kan göra, gör jag så gärna.

 

Nu ska jag kramas lite med Mary. Sådetså.