Att tvätta håret.

 

 

Äntligen har jag hittat halsbandet, pistolen. Det som Nancy bär ovan. Jag har saknat det jättelänge men hittade det idag här hos mina föräldrar.

 

Jag gick direkt från sängen till duschen, tänkte "om jag inte gör det nu så kommer det aldrig bli gjort". Nu är jag nyduschad och det enda jag känner är att, ptja, nu behöver jag inte göra om det här på ett tag. Tänk om man kunde tvätta håret en gång och sedan ha det gjort...

 

"Anledningen till att jag inte tvättat kläder eller håret var att det verkade så dumt." - Ur Glaskupan av Sylvia Plath.

 

Jag börjar väl bli trött. Fast jag var trött redan innan, trött för en månad sedan, trött alldeles för länge.
Inte konstigt att jag slog i en vägg och smulades ihop till ettusen bitar. Jag kräver mycket av mig själv, mer än jag orkar. Men nu börjar det susa och ingenting spelar någon roll, jag är bra på att rida ut stormar men jag är rädd över hur kraftfull denna är och hur liten och svag jag är. Jag vet inte om jag någonsin kommer ut på andra sidan den här gången. Allt tar bara fart om och om igen.

 

Kan inte bestämma mig om jag vill ha musik eller inte. Om jag vill se på TV eller läsa. Vad jag än gör så kan jag inte fokusera mig. Mina öron blöder för att det aldrig är tyst omkring mig. Kan man stänga av allt, lämna det på stand by?

Det du går igenom nu verkar oerhört tufft. När man dessutom känner sig kraftlös och liten kan jag tänka mig att det är svårt att föreställa sig att man sa komma ut på andra sidan. Jag hoppas att du med hjälp av dina nära och kära ändå ska lyckas samla den kraft och energi du behöver för att åter gå mot den ljusgrå vardag du önskar dig. Sköt om dig!

Hej! Det var jag som kom fram till dig idag. Drabbades av tunghäfta. Alltid när jag ser en bloggare som jag inte sett live känns det litegrann som att se en kändis :) Du är jättesöt! Kämpa på!