Nerverna kickar in, jag sitter bara och väntar. Väntar. Väntar. Jag hatar att vänta. Jag vill åka NU och få det hela gjort. Jag kan inte slappna av, inte förrän vi sitter på tåget. Jag har packat men är rädd att jag på något sätt glömmer Puffen. Han är så lätt att ha, han bara lägger sig ner och sover.

 

Lägenheten är "kattsäkrad". De borde inte kunna ställa till med så mycket förstörelse. Det är skönt att lägenheten är städad, det gör det trevligt att komma hem igen. Inget att oroa sig över.

 

Okej, har jag allt nu? Mediciner, plånbok, nycklar, mobil, laddare och så vidare. Ja, jag tror att jag är redo att åka.