Jag var på stan idag med Teresa och Åke, men bara ett litet tag. Benen ville inte lyda, jag lät solen och vinden friska upp mig men tröttheten hade övertaget. Jag är så arg på mig själv! Jag åke hem och däckade, skamsen. Jag vill ju passa på att träffa dem medan de är här uppe.

 

Boendestödet kom på eftermiddagen och vi har städat. Nu är jag helt matt, speciellt med tanke på att jag var matt redan innan.

 

Eller så kan man säga att jag försökte, gjorde mitt bästa. Ingen mår bättre, allra minst jag själv, om jag fortsätter anklaga mig själv och sparka ner mig.