Jag är full av tankar som inte är mina. Det är bara så jag kan förklara det. Jag känner igen mönstret, och jag ser osynliga mönster, fan, jag kommer inte få sluta med Risperdalen.

 

Kanhända att det är stress. Det är förmodligen stress och när den stressen (+stimuli) ellimineras kommer jag inte behöva ducka för symptom och skit.

 

Det är valborg men jag känner inte för att gå ut bland folk. Pappa ska sjunga med sin manskör och även om det inte är en stor händelse så vill jag ju vara där och se dem, men jag är så trött bara och känner mig asocial.