Jag blev försenad till musikterapin, och väl där var jag inte särkilt deltagande. Jag ville mest att det skulle ta slut för att jag var så trött och ändå inte hade någon röst att sjunga med.

 

När jag kom hem var Mary redan här och vi la oss och tog en tupplur ihop. Det var mysigt. Ännu mysigare var att sitta i soffan med armen om henne, mina hjärtslag lugna och stadiga och jag kände mig som en pusselbit som hittat rätt. Underbara stunder som jag kan ta fram när det blir kallt.

 

 

Don't care what they say
About re-played mistakes
Because everything changes
Starting today

I choose you