Pyjamasdag. Jag har sovit ordentligt och kurerat mig. Jag lyckades orka mig till att ta en dusch också, och jag blir omhändertagen.

 

Jag är lite bekymrad över morgondagen eftersom jag ska ha synundersökning men känner mig jävligt risig för att vara ärlig. Värre än risig.

 

Nojjorna jagar mig med jämna mellanrum och jag måste påminna mig själv om att jag inte styr hela världen eller bär skulden till saker som oturligt nog händer. Så länge jag vet att det är nojjor så tycker jag att det är okej, jag viftar bort dem så gott jag kan och även om jag går omkring med en olustighetskänsla så vet jag någonstans att jag egentligen just nojjar.

 

Jag är trött på att vara förkyld nu, jag hatar att känna mig svag och inte kontrollera saker och ting. Jag hatar att jag inte kunnat ställa upp så mycket som jag vill för min sambo i veckan men hon hör ju i telefonen hur förkyld jag är. Allt gör ont, näsa, bihålor, hals, lungor, hela kroppen värker. Förhoppningsvis vänder det nu. För oss båda.

 

Jag sover väldigt bra här hemma. Första natten var jag fullkomligt däckad, igår sov jag med ett uppehåll. Jag känner mig trygg här. Jag får förstaklassig behandling.

 

Gudar och gudinnor, hjälp mig imorgon, jag behöver er.