Trots allt så känner jag mig närmare dig nu. Vi klarar kris på kris med ett löfte om ett mindre dramatiskt liv framöver. Gud så jag älskar dig Mary.

 

Jag har luftrörskatarr visade det sig och har fått hostmedicin. Jag tror att den ger mig underliga drömmar. Inatt drömde jag om ett behandlingshem på två våningar för unga psykiskt sjuka och jag blev bundis med en av tjejerna där som hamnat fel. Nattpersonalen hette av någon anledning Sten och han hängde sig i trappen efter att ha våldtagit en tjej. Det slutade med att jag flydde därifrån. Det är en blandning av all skit som gått igenom min skalle den senaste tiden. Jag vet var det kommer ifrån men ni får väl gissa.

 

Idag har boendestödet varit här och det behövdes verkligen. Jag behövde ventilera och jag känner att jag klarar av vardagen bättre när jag får hjälp med städningen. Men jag går runt och hostar som en tok, det var ganska tufft att dammsuga. I detta skede av året så drar Puffen in så mycket sand och grus att det knappt hjälper att dammsuga. Jag känner i alla fall att jag kan andas ut nu när vi fixade kattlådorna, fräscht och fint. Djuren går alltid först.

 

Jag ska göra hongungsvatten, enligt vårcentralen är det lika bra om inte bättre än Bisolvon som slemlösande. Kvinnan jag pratade med sa till och med att Bisolvon är bluff och båg och att man ska skaffa sig receptbelagd hostmedicin. Jaha, då vet jag det till nästa gång.

 

Nu är jag less på att vara sjuk. Imorgon ska jag vara frisk, eller friskare i alla fall. Det är viktiga saker på gång så jag måste ta mig i kragen helt enkelt. Jag måste styra min kosa. En kraftansträngning imorgon med läkarsamtal och sedan boendestöd. Det kanske är rent vad jag behöver - göra saker, hålla mig aktiv.

 

Nu ska jag krypa upp i soffan med en bok och vänta ut dagen.