Jag har haft boendestöd och bildterapi idag, nu är jag helt slut. Jag var helt slut redan på morgonsidan. Tröttheten är överhängande, men jag gjorde i alla fall det som behövde göras.

 

Dagems ämne för bildtrerapin var "Min väg", de flesta målade vägar medan jag målade ett snurrande hjul. Livet är inte linjärt, det är cirkulärt. Känslor kommer och går, inget består och det finns ingen väg framåt utan nuet är kritiskt och tillräckligt för att få mig att undra om jag behöver extra hjälp. Jag vet inte... jag är bara så less och min styrka sinar. Jag har inte funderat på hur jag egentligen mår, jag vågar inte se efter faktiskt. Jag behöver någon sorts hjälp.