Innan boendestödet kom hade jag gjort bort det mesta, så vi satt mest och snackade om allt och ingenting. Sedan tog vi en promenad till macken och jag trodde att jag skulle dö på vägen men gjorde inte det, såklart. Allt snurrade och snurrar fortfarande. Jag känner av det i öron, näsa, hals och lungor.

 

Väl på macken köpte jag allt man kan tänkas behöva när man är förkyld. Allt från nässpray till glass och halstabletter.

 

Min kropp säger nej. Det är bara stopp. Jag som planerat veckan, det är så mycket som behöver ordnas men jag kan behöva ställa in det mesta. Mest surt är att jag rent kroppsligt inte orkar hälsa på Mary och umgås med henne, samt att jag desperat behöver prata med min läkare men inte vet om jag kommer vara tillräckligt frisk för att palla.

 

Jag får tänka kortsiktigt. Nu sitter jag med frossa och tänker dra filten över mig. Det blir My week with Marilyn och Pocahontas ikväll, och ett tidigt sänggående.

 

Tänk om