Förkylningsgnäll.

kämpa! önskar jag kunde se mindre gnäll i dina inlägg faktiskt. för att kunna må bättre så måste man sluta vara så fixerad vid sig själv, gör förändringar - inte en sak, fler. fullfölj trotts motgångar. det är tungt o känns omöjligt men de går men oftast ser man inte det. tro mig jag vet. börja träna, byt kost, byt rutiner, sluta röka, drick inte alkohol m.m nej jag säger inte att det är lätt men de är så värt det. men det är svårt att föreställa sig ett annat liv när man mått dåligt i många år. det är lätt att fastna för att det är tryggt där man är trotts allt elände. man får också sällan höra sanningen om en, men när någon väl säger att man bör rycka upp sig o ta tag i saker så försvarar man sig till max! och visst kan man låta stark men inuti vet man att de har någonstans rätt i det dom kritiserar och de gör en ännu mer frustrerad o arg o man villnästan bevisa att de inte alls är som de tror. förlåt men jag tror att om du skulle gå ner i vikt skulle du må såååå mycket bättre dvs Våga må bättre. för nu ser du dig gärna som ett offer. jag tror inte på att du säger att du inte bryr dig vad andra tycker om dig. men visst är det för din skull. du kommer sova bättre o få lust o energi utan medicinsk hjälp.

Det som förekommer mig i de kommentarerna jag fått senast är att de är väldigt svartvita. Vissa sitter och hejjar på mig och följer mina framsteg medan andra som du tycker att jag mest gnäller. Hur som helst så måste jag ännu en gång säga att jag inte känner igen din beskrivning, jag kan inte riktigt ta åt mig av kritiken när jag inte känner igen den hos mig. Jag gnäller, jag anser att jag och alla har rätt att gnälla men det finns ju en gräns som kanske är hårfin. Oftast så håller jag mig på rätt sida vill jag tycka. Jag använder inte den här bloggen som en sjukdomsblogg, men min sjukdom och vad jag är med om färgar såklart mitt liv och därmed också vad jag skriver. Det intressanta är också att dessa klagomål på psykiatrin delas av mig och många andra inklusive vårdpersonal som inser hur bristfällig vården är. Jag kan inte heller ge en hel bild av allting tyvärr och det gör mig inte till en lögnare utan det handlar om att inte hänga ut människor och deras öden. Kunde jag skriva fullkomligt fritt så tror jag inte att du Josefin, skulle skrivit till mig på samma sätt som du gjort.

Det här med min vikt är såklart en viktig faktor för ett friskare liv, men det är också svårt när det gäller mediciner och sådana faktorer. För att lugna ner dig lite kan jag berätta att jag ingår i en hälsoundersökning med uppföljning för personer som äter neuroleptika, det är inte som att jag skiter i att gå ner i vikt - å andra sidan har ingen annan någonting att göra med den saken. OCH, jag vägrar låta min vikt stå i vägen för mitt liv, jag måste leva här och nu med extrakilon och tänker inte vänta tills jag bantat. Statistiskt sätt så är det en överhängande procent som på grund av mediciner går upp i vikt, så i så fall klär vi patienter oss alla i offerrollen eftersom det inte handlar om att köpa broccoli istället för en pizza till middag (för att dra stora paralleller). Det handlar inte om "dålig karaktär" men det betyder inte att man inte ska försöka ändå. Och jag försöker vill jag tillstå. Lev du ditt liv Josefin, så lever jag mitt.

Jag vill så gärna lämna en kommentar här men velar fram och tillbaka då jag vill att den ska förstås och tas emot på det sätt den är menad. Jag gör ett försök så får vi se! Jag har läst din blogg under drygt två år och även tidigare kommenterat att jag beundrar din styrka och din klokhet du visar upp i en, inte alltid, så enkel livssituation. Jag har känt irritation och ibland blivit rent av förbannad när jag läst de (ändå ganska få) negativa kommentarer du fått om hur du ska sluta gnälla, skärpa till dig eller hur det nu kan låta. Detta då jag ansett dig kämpa med näbbar och klor för att må bra. Det är kanske dumt av mig att skriva "ansett" då jag fortfarande tycker mig se din kämparglöd och absolut inte upplever den mindre än tidigare.. dock blev jag lite besviken när jag såg ditt svar till Josefin ovan. Det som gör mig lite besviken är att du inte väljer att bemöta huruvida förändrad kost, motion, utebliven rökning osv skulle kunna förbättra din hälsa. Du kämpar som sagt hårt och är väldigt handlingskraftig på många sätt och det tycker jag ingen ska eller kan ta ifrån dig men jag tycker att det är tråkigt att läsa ett svar som i mina öron låter som att kampen för den fysiska hälsan inte hänger ihop med den psykiska. Vill avsluta med att önska dig allt gott och lycka till med allt :)