La mig mjukt i sängen igår, drog upp täcket som värmde och somnade. Varmt och skönt.

 

Vaknar sedan efter lite mer än en timma i panik. Jag svettades så mycket att det kändes som att jag simmat i varmt vatten. Jag gick upp och började frysa kröp sedan isäng när jag torkat.

 

Idag har jag försökt sova. Det är jobbigt egentligen, man drömmer bara hemskheter och när man vaknar mår man ännu sämre än när man la sig. Men det ska visst vara bra med sömn mot förkylningar så jag sover lagomt.

 

Jag ringde det där samtalet och det gick bra. Det känns skönt att hon är så förstående men samtidigt rätt hård och rak. Inga krusiduller eller silkesvantar och man vet att hon är ärlig när hon ger mig en kram eller frågar hur jag mår. Hon är faktiskt intresserad och engagerad. Det är så sällsynt och jag blir tacksam. Med det sagt så tycker jag fortfarande att psykiatrin inte ställt upp tillräckligt när jag och min sambo har sökt hjällp, men ingenting är ju svart eller vitt heller.

 

Nu ska jag ta mig en isglass, det är skönt mot halsen.