Jag har sovit så otroligt kasst i natt och jag trodde att jag skulle strypa Puffen när han väckte mig strax innan sju på morgonen. Jag klev upp men plötsligt blev han helt ointresserad av att gå ut. Jag gav honom fingret och somnade om, en orolig sömn.

 

Jag har tänkt väldigt mycket och fått nya insikter. Jag tänker stå vid min kvinna till evigheten. Jag tänker inte släppa taget. Jag har gått igenom tusen saker som jag skulle kunna göra för att hon ska må bättre, jag har till och med funderat på om hon skulle må bättre om vi separerade... bara tanken gör mig förkrossad och det skulle inte hjälpa alls. Men poängen är att jag faktiskt skulle kunna göra vad som helst, bara hon får må bra. Jag vill så gärna lappa ihop henne men det här är hennes egna kamp och jag kan bara stå vid hennes sida och uppmuntra henne, låta henne ta stöd när hon håller på att tappa balansen.

 

Hon sa åt mig att vara ego. Det har inte funkat. Jag mår bäst när andra mår bra och därför är det helt egoistiskt att jag vill hela min underbara fästmö. Jag satt i hennes säng på psyket idag och några tårar rann. Det är så mycket allvar. Det är på liv och död. Jag älskar henne och det gör ont i mitt hjärta. Tårarna fyllde ögonen och rann över kanten för att jag inser hur jävla farligt det här är. Jag är rädd.

 

I övrigt så har jag haft boendestöd idag och städat, det får mig alltid på bättre humör. Sedan hade jag en träff med I-M. Då dök det där ordet upp igen, "klok". Jag är så klok. På sätt och vis önskar jag att jag inte var det, men när man levt och nästan dött och gått i olika terapier så lär man sig. You live, you learn. Jag har större kontroll över mina känslor och har för första gången i mitt liv något som kan liknas vid förnuft.

 

Hur som helst så frågade jag henne vad som kommer att hända. Det är tänkt att jag ska börja på ASTA-teamet, att jag ska börja i grupper på Ersboda behandlingscenter och så ska jag få ingå i en hälsogrupp. Jag ska ändra i medicineringen. Jag vill arbeta med min själv så att jag kan gå vidare i livet.

 

Tacksam. Tacksam över lägenheten som skyddar mot väder och vind, tacksam över min fästmö, mina djur, mina vänner, min familj. Tacksam.

 

Jag måste göra någonting för mig själv. Kanske köpa en present åt mig själv. Kanske unna mig en till UB-korsett.

 

Jag tror att jag fortfarande dissocierar en del. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad jag gjort under vissa delar av dagen. Viktigast är att börja skriva upp när jag varit ute med Puffen, så att det blir rätt. Jag är rätt förvirrad. Behöver skriva upp om jag ätit eller druckit kaffe.

 

Nu ska jag samla mig och skapa vardagsmagi.