May.
2012-10-21 @ 20:42:00
Innan du läser den här dikten har jag några saker att säga. Den kom till efter begravningen av Marys farmor, May, som gick bort i sommar. Jag träffade henne bara en gång, och då var hon redan så sjuk att det egentligen inte var hon som jag träffade. Men efter begravningen och alla som ställde sig upp och berättade minnen om henne, och Marys ord om hur hon minns sin farmor,så föddes den här dikten.
I skymningslandet tog krutet slut
Slaget var över, kroppen slogs ut
I en glänta plockade hon bär
Bakade pajer med dem
Och bjöd så kärt
Till familj och grannar
Hon lät alla stanna
Men när dagen gick över till kväll
Tog hon ett sista skälvande andetag
Det sista av henne försvann
Bakom horisonten, ett okänt land
Där får hon vila
Med sin man vid sin sida
Tills vi ses igen
Vet jag att hon slipper lida
Kommentarer
Postat av: Anonym
Inledningen är väldigt bra, men sedan blir den lite för ordinär för min smak. Det förekommer också en del "dikt-klyschor". Och jag har märkt i dina andra dikter att du gillar att rimma, ett litet tips bara - försök att låta bli att rimma på de mest uppenbara orden, och man behöver inte rimma i varje rad, det ser lite krystat ut. Rimmen ska se så naturliga ut som möjligt, som jämvikt mot de andra orden.
